Carl von Linne Råshult Småland

Carl von Linné (info) (före adlandet 1757 Carl Linnæus, Carolus Linnæus), född 13 maj[anm 1][1] 1707 i Råshult, Stenbrohults socken, Småland, död 10 januari 1778 i Uppsala, var en svensk botaniker, läkare, geolog, pedagog, ornitolog och zoolog. Han lade grunden för den moderna nomenklaturen inom biologin och den moderna systematiken, som grupperar växter och djur. Linné var sin tids främste botaniker. Växten linnea namngavs efter honom. Linné var 1739 en av sex grundare av Kungliga Vetenskapsakademien.

Forskning

Carl von Linné utformade sexualsystemet, det vill säga indelningen av växter efter deras befruktningsdelar (ståndare och pistiller), ett lätt, men något konstlat, sätt att indela växter på.

Linné använde binärnomenklatur, ett system för att klassificera växter snarlikt det som den schweiziske botanisten Caspar Bauhin 1560–1624 använde i sitt verk Theatri Botanici (1596) som omfattande tusentals växter. Binärnomenklaturen baseras på att allt liv (inklusive sjukdomar) har ett tvåledat namn, ett artnamn på latin. Artnamnet består av ett släktnamn och ett artepitet. Artnamnet Homo sapiens till exempel består av släktnamnet Homo (gemensamt för alla arter som tillhör eller har tillhört släktet Homo) och artepitetet sapiens. Artepitetet kallas stundom "artnamn", men till skillnad från släktnamnet är artepitetet oftast inget egentligt namn utan ett osjälvständigt adjektiv. Till exempel är sapiens (= "vis, tänkande") epitet till namnet Homo (= "människa"). Auktorsnamnet. L. kan användas för Carl von Linné i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken. I samband med vetenskapliga namn inom zoologin kan Linné eller Linnaeus användas. Linné är för närvarande den enda botaniker vars namn refereras till med en enda bokstav.

Linné gjorde även försök till att dela in bergarter, mineral och fossil i det han kallade för stenriket efter liknande principer som sexualsystemet. Vid den här tiden fanns det en uppsjö av olika indelningar för mineral och bergarter men Linné var inte nöjd med någon av dem, så han började att fundera ut ett eget system. Detta skulle dock aldrig få någon stor genomslagskraft. Geologin som forskningsområde utvecklades snabbt vid den här tiden och det blev istället Axel Fredrik Cronstedts system (1758) som så småningom blev det gällande. Dock var vissa av Linnés försök till indelningar något märkliga, till exempel så ingrupperade han både njurstenar och gallstenar i stenriket.

Resor till Öland och Gotland 1741

Resan gjordes på hästryggen och han visade stort intresse för runstenar. Under färden kom han till Vetlanda socken den 23 juni och noterar två runstenar på kyrkogården. Dagen därpå hade han hunnit till Växjö och gjorde anteckningar om domkyrkan, som året före eldhärjats och vid Linnés besök var "ett bedrövligt spektakel". Han lämnar en beskrivning på S:t Sigfrids kläder. Kalmar nåddes den 28 maj. Han hejdades där av storm men använde tiden till att beskriva kyrkan, som "var täck och ägde sköna skrudar". Den 1 juni landsteg han på Öland och övernattade den 4 juni i prästgården i Resmo för att den 6 juni ha hunnit till Smedby vars kyrka var så sällsam att Linné aldrig sett maken. Han skriver bl.a. att kyrkan med sina små fönster var ganska mörk och kunde snart bringa åhörarna till sömn. Den 7 juni var en söndag och då gick han i kyrkan i Ås. Den 9 juni noterar han runstenar i Sandby och Gårdby. Dagen därpå, då han vistades i orten Runsten, noterar han ännu en runsten, som ansågs vara en av platsens märkvärdigheter. Till Långlöt kom han den 10 juni. Om hela två surbrunnar på kyrkogården står i dagboken: "Vattnet kan drickas av sjukligt folk uti åtskilliga passioner, allenast brunnen blev väl rensad, och man ej alltför kräsmagad fruktade för sådan mineral, som insmugit sig av lik och dödas kroppar". I Bredsätra den 11 juni kommer växtintresset fram och Linné skriver om ödekapellet Kläppinge att på golvet växte Scandix seminbus hispidis.[15] Persnäs nåddes den 12 juni och den 14 juni, som var den fjärde söndagen efter Trinitatis (Trefaldighetsdagen), då han bevistade gudstjänsten i Högby. Han noterar ännu en runsten på kyrkogården. Den 15 juni gick färden till ön Blåkulla, alltså den nuvarande nationalparken Blå Jungfrun, som ligger väster om Öland i norra Kalmarsund. Resan dit blev tydligen besvärlig då en nordlig storm drabbade sällskapet. Linné beskrev i sin reseberättelse öns säregna natur och nämner även de sägner som finns om häxornas färd till ön varje skärtorsdag. Efter tre veckor på Öland avseglade Linné till Gotland.

Väl på Gotland besökte Linné under ett par sommardagar bland annat Stora Karlsö. På öns högsta punkt Röisu haid – 51,6 meter över havet - ligger ett bronsåldersröse med ett ensamt träd. Detta träd är en ask och kallas idag för Linnés ask. Linné beskrev trädet i sin dagbok. Idag, över 250 år senare, har asken inte blivit särskilt större. Troligen slog den rot i röset under senare hälften av 1500-talet. Linnés ask har alltid varit ett välkänt sjömärke och utsiktspost för såväl Linné som 1520-talets sjörövare och svensk militär under första världskriget.

Eftermäle

Ingen enskild person har satt större prägel på den biologiska systematiken än Linné. Hans stora betydelse beror främst på att han systematiserade samtliga organismer som var kända i hans tid. De systematiska reglerna som Linné uppfann var inte de enda tänkbara och inte heller nödvändigtvis de bästa. Men Linné hade med sin outtröttliga arbetsinsats beskrivit samtliga arter efter ett systematiskt regelverk. Detta har ingen annan klarat vare sig förr eller senare. Därför bestämdes det att Linnés arbeten skulle utgöra startpunkten för det internationella systematiska regelverket som med några färändringar fortfarande är i bruk. Närmare bestämt utgör Linnés bok Species plantarum (1753) den första publikationen med giltiga beskrivningar av växter medan den tionde utgåvan av Systema naturae (1758) är den första publikationen med giltiga beskrivningar av djur (tillsammans med Svenska spindlar (1757) av Carl Alexander Clerck).


Vid sidan av oräkneliga artnamn har några av Linnés regler bevarats:

  • Alla arter har ett vetenskapligt namn med två delar (släktnamn plus artepitet).
  • Alla nya arter ska beskrivas i en tryckt publikation med angivelser om diagnostiska egenskaper, fyndplats, en allmän beskrivning med mera.
  • Alla beskrivningar av nya arter ska ange en typ, det vill säga ett konserverat exemplar, som bevaras på en angiven plats (vanligtvis en naturhistorisk samling vid ett museum), så att det kan undersökas av andra systematiker. Alla arter ska klassificeras i högre kategorier.

På den senare punkten har den största förändringen skett. De fem kategorierna som Linné införde, var som sagt arten, släkten, ordningen, klassen och riket. Senare har man tillfört flera kategorier (exempelvis "familj" mellan släkt och ordning, eller "stam" mellan klass och rike). Detta system var nödvändigt för att systematisera organismer. Det bygger emellertid på ett förevolutionärt tänkesätt, nämligen övertygelsen om att all klassificering till syvende och sist är godtycklig. Sedan Darwins bok Om arternas uppkomst gavs ut 1859 vet man däremot att arter är besläktade med varandra. Idag är man därför eniga om att ett system bör reproducera det evolutionära släktskapet mellan arterna. Kategorier passar emellertid mycket dåligt till detta skäl och används i allt mindre grad av systematiker. Det arbetas även med utkast av regelverk som inte använder sig av kategorier.

Speciellt Linnés växtsystematik (sexualsystemet) var artificiell, då det baserades på mycket få utvalda egenskaper. Det har därför helt lämnats idag. Linnés djursystematik innehåller däremot flera grupperingar som sammanfaller med dagens släktskapsgrupper. I ett annat sammanhang används också delar av sexualsystemet idag, nämligen i bestämmelsenycklar. Här är Linnés enkla kriterier fortfarande mycket nyttiga.

Vid sidan av systematik låg Linnés viktigaste bidrag speciellt inom botaniken. Nästan samtliga botaniska ämnesbegrepp går tillbaka till Linné. Vidare var Linné en habil geolog, och han får även äran för att ha infört celsiusskalan.

I Sverige utges bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna som är ett arbete i Linnés ära att undersöka, kartlägga och ge arterna (svenska) namn. Verket ska, på en populär men vetenskaplig väg, beskriva alla de 50 000 nordiska arter av djur, svampar och växter. Minst 30 000 blir beskrivna utförligt i text och bilder.


Världsarv

  • I samband med Linnéjubileet 2007 föreslogs fem Linnéminnen tillföras på Unescos lista över världsarv.
  • Linnés Råshult i Stenbrohults socken, Älmhult
  • Karolinerhuset i Växjö
  • Linnéträdgården i Uppsala
  • Linnés Hammarby i Danmarks socken, Uppsala kommun, Uppsala län
  • Barockträdgården och Linnéanum i Botaniska trädgården, Uppsala

Välkomna till Station Linné!

Station Linné har funnits sedan 1963 och är en internationellt arbetande forskningsstation som producerar vetenskapliga resultat i världsklass. Vi bedriver egen forsknings- och utbildningsverksamhet året runt, men stationen är också värd för många svenska och utländska forskare, vilka bedriver sina fältstudier här. Samtidigt som forskningsstationen är en port till sydöstra Sveriges natur och södra Ölands världsarv så erbjuder vi naturguidningar, kurser, naturskola för barn samt boende.


2017-06-14
Dave Karlsson - årets ölänning

Station Linnés stationschef Dave Karlsson har tilldelats utmärkelsen ut av Barometern och Sveriges radio och juryns motivering lyder: "Årets ölänning är en modern Linné. Med banbrytande insektsforskning i internationell toppklass och ett brett pedagogiskt anslag har Dave Karlsson som inspirerande ledare bidragit till att mötesplatsen Station Linné och Öland fått världsrykte. Dave Karlsson är en passionerad ambassadör för naturvetenskapen och de öländska natur- och kulturvärdena.”– Den var väldigt smickrande, väldigt fina ord. Att bli omnämnd i samma mening som Carl von Linné är fantastiskt. Det är ju i hans gärning som jag så att säga fortsätter att verka, säger Dave Karlsson. Utmärkelsen delas ut tillsammans med Sollidenpriset i samband med en ceremoni på Sollidens slott den 18 juli. Prisutdelare är kung Carl XVI Gustaf.

– När det är kungen som är prisutdelare blir det inte bara en lokal angelägenhet, utan en nationell, eller till och med internationell angelägenhet, tycker jag, Det visar på prisets storhet, säger han.

804